Danny:
Hon är så söt när hon tänker. Jag undrar vad hon tänker på. Kanske tänker hon fortfarande på att jag inte kommenterade något angående att hon nämnde bandet. Jag vet inte.

Elin:

Jag har haft den bästa dagen i mitt liv och jag klarar inte ens av att säga det. Han har fortfarande inte sagt något om att jag visste om McFly och så, men han verkade inte arg när vi badade i alla fall.
DJ – ”You know, I’ve been so nervous about this.”
E – “About what?”
DJ – “This whole date. I was afraid you weren’t going to say yes.”
E – “Why?”
DJ – “Well, I mean, we had only known each other for like 2-3 days, but I couldn’t help myself, it truly was love at first sight, at least for me. And I’ve never felt that before, so I guess I just had to before Dougie or someone else got the change.”
Omg, Dougie?! Driver han eller. Jag ville börja skratta men det skulle vara väldigt ohyfsat med tanke på att han samtidigt gjorde en lite kärleksförklaring till mig.
E – ”Love at first sight.. Yeah, I know exactly what you mean. But Dougie, come on?”
DJ – ”You two have been hanging around a lot, so..”
E – “Well, he’s like the best friend I’ve ever had. I’ve never had a friend like Dougie even though it only been a few days, but no, there’s nothing like that. He actually said to me when we were on the bus on our way to Fagersta that “I had this crush on you” and I guess I had, at least now I know I had and have.”
DJ – “Yeah, I guess I just have been jealous that he got to spend so much time with you. Wish I was the one to be in the same class as you!”
Åh han är ju för bra. “Haha, yeah that truly would be something.”
DJ – “I hope that you and me would be something.”
Men jag kunde inte svara. Jag bara lutade mig mot hans axel och pussade honom på halsen som svar och jag hoppas att det var tillräckligt.
DJ – ”And I’m not mad at you about the whole McFly thing, it’s kind of a relief. Especially if you and I are going to be something haha.”
E – ”Yeah.”
DJ – ”Does the other know?”
E – ”Only Dougie, guess I have to tell Tom and Harry to.”

Resten av kvällen går att till att prata och jag känner verkligen lyckoruset som sprider sig i kroppen och att detta kan jag verkligen vänja mig vid.

Morgonen efter så vaknar jag klockan 11 helt utmattad men glad. Kom hem strax innan 2 igår ikväll och somnade runt halv 3. Mamma knackar på dörren och kommer in med frukost på sängen. Underbart.
”Hade du en bra kväll igår?”
E – ”Absolut, Danny hade verkligen gjort den perfekta dejten.”
”Ja, jag antar att du inte kommer kläcka ur dig några detaljer men vad bra att du hade kul i alla fall.”
Jag ger mamma bara ett leende och börjar sedan äta på min frukost framför ett avsnitt av Gossip Girl på tven.
Hela söndagen spenderas i stort sett i sängen med datorn och tv för att jag inte orkar göra något annat helt enkelt. Är nervös inför måndagen, över hur det ska vara att se Danny igen efter dejten.
Vi har inte direkt pratat någonting efteråt mer än några sms idag. Ska jag vara som vanligt eller är vi typ tillsammans nu? Hur gör engelsmän det här? Det är ju inte direkt så att jag kan fråga.

När klockan är 6 ropar mamma ner mig för mat och det är väl typ 3e gången jag går utanför min rumsdörr.
Till middag har mamma gjort hennes underbara tacogratäng och plötsligt kändes allting mycket bättre. Till en början äter vi under tystnad, tills jag inte står ut med tystnaden längre. ”Nå, mamma, varför flyttade vi hit?”
”Oj.. Jadu, jag vet inte egentligen. Jag fick ett bra jobberbjudande, bättre än det i Östersund och kände att jag behövde lite omväxling.”
E – ”Jag säger inte att jag gillar det här, men förlåt för att jag alltid varit så anti. Jag antar att jag inte ville lämna allt i Östersund bara.”
M – ”Nej, det ville väl inte jag heller. Men ibland måste man testa på nya saker och ibland behöver man nytt. Och se nu, saker och ting börjar ju lösa sig för dig.”
E – ”Jo jag vet och det är väl därför jag ändrat mig. Jag trivdes bara så himla bra där uppe och önskar att jag kunde trivas lika här och även fast jag äntligen är lycklig så känns inte det här rätt eller hemma även om jag skulle vilja det, så gör det bara inte det.”
M – ”Jag är ledsen gumman att det inte känns bra, men vi får göra det bästa av allt och kämpa på. Jag tycker vi börjar få det ganska bra här.”
E – ”Vi har väl det. Jag antar att jag bara saknar Max så mycket.”
M – ”Det gör jag med, så mycket att jag ibland gråter. Men Max valde att bo med eran far och självklart låter jag honom göra det även om jag önskar att han kunde komma oftare än en helg i månaden.”

Max är min lillebror som valde att bo kvar hos pappa uppe i Östersund och jag och min bror hade en väldigt bra relation till varandra. Han är 4 år yngre än mig men ändå så kommer vi bra överens och jag saknar att ha hans gnällande här varje dag. En helg i månaden suger verkligen.

Det vart en känslosam middag och jag och mamma pratade inte mycket mer under den kvällen mer än god natt när klockan var 10.
Jag kunde omöjligt sova. Jag låg och tänkte på allt, verkligen allt. Från Dougie till Max, till Danny och tillbaka till Max, till pappa och återigen på Danny. Och jag insåg att jag var skräckslagen, jag ville nästan inte träffa honom imorgon samtidigt som jag inte kunde vänta på att få se honom igen. Jag visste ju fortfarande inte hur jag skulle agera. Innan jag somnar vid klockan 12 så bestämmer jag mig för att agera efter hur han agerar.

Klockan halv 9 står jag utanför mitt skåp som alltid men jag känner mig som fastfryst. Jag bad Dougie att gå i förväg men jag kan inte röra mig. När klockan är 5 över halv och jag inser att jag är sen till lektionen så har jag inget annat val än att försöka ta mig till klassrummet. Jag smyger sakta ner bredvid Dougie och han ser ut som ett frågetecken men jag ruskar bara på huvudet och han gör detsamma.
Detta kan ha varit den längsta svenska lektionen i mitt liv då mina tankar var på allt annat än uppgiften och Dougie fick ruska om mig mer än bara en gång för att jag skulle hänga med. Det enda som spelar roll är mötet med Danny, efter det så kan jag slappna av.

När det är ungefär 5 minuter kvar av lektionen så ser jag att Danny står utanför dörren och väntar. Han ler sitt gamla vanliga leende och vinkar och då känns allting lättare. Jag ger honom ett leende och kan inte vänta tills jag får kliva ut utanför den där dörren och krama om honom.

Återigen så ruskar Dougie på huvudet åt mig, men den här gången skrattar han också och jag förstår varför, för jag känner mig som 10 igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag spenderar rasten tillsammans med Danny på den avskilda delen av skolan och vi lyckas faktiskt vara för oss själva under hela rasten. Så fort vi kommit ut ur korridoren och bakom dörren så kysser han mig. Jag blir alldeles överrumplad och glömmer ...

Jag flyger upp nästa morgon, när klockan ringer vid 10, med ett stort leende på läpparna och minns gårdagen och lägger mig sakta ner igen. Jag tar upp telefonen och ser ett sms från Danny: ”See you later! ;)” Och jag smälter en aning. Jag...

Danny slår till mig lite lätt på armen och jag inser att allt var en scen i mitt huvud och killarna vet fortfarande inte att jag vet. Så långt som att vi tagit oss till kön utanför matsalen var på riktigt i alla fall. ”Eeeeelin!” Blä, Emm...

Klockan är 00:30 onsdag kväll och jag kan inte somna. Jag brukar vanligtvis somna vid 10-halv 11 men ikväll är det så gott som omöjligt. Jag ligger och tänker igenom dagen om och om igen. Det har utan tvekan varit den bästa dagen i mitt liv. För förs...

”Thanks for showing me around today, you’re a nice type!” ”Well, thanks to you for being with me today. Actually, I don’t really have any friend at this school.” Dougie ser på mig med en väldigt ledsen blick inna...