”Thanks for showing me around today, you’re a nice type!”
”Well, thanks to you for being with me today. Actually, I don’t really have any friend at this school.”
Dougie ser på mig med en väldigt ledsen blick innan han svarar. ”That’s hard to imagine, you’re so nice.” Han ler och jag ler tillbaka.

”Thanks again, you’re very kind to.”

”Come on, I want to introduce you to my friends.”
Jag kollar min puls i smyg för att kontrollera så att hjärtat fortfarande slår. Jag kan verkligen inte tro att det här händer. Och i nästa sekund så står dem andra 3 framför mig.
”So, guys this is my new friend Elin, we’re in the same class.”
Dougie presenterar dom en efter en och jag måste verkligen slita mig från att inte fastna med blicken på Danny. Danny är min favorit i bandet, han är gitarrist och sångare i bandet tillsammans med Tom och den fjärde, Harry, är trummisen. Den här dagen blir bara bättre och bättre.

Jag ser hur alla som går förbi verkligen stirrar på oss och jag kan föreställa mig vilka tankar som snurrar i deras huvuden just nu, ”Hur är det möjligt?” ”Är det verkligen Elin?” ”Hur lyckades hon hamna där?” och jag måste verkligen hålla mig för att inte börja flina.

Mina tankar avbryts av den mest underbara röst jag känner till. ”So, Elin, what are you up to today?” Frågar Danny med ett leende på läpparna.
”Well, nothing I think. Go home and be bored as usual I guess.”
Det var inte meningen som ett skämt, men tydligen så var det roligt för dom skrattar åt mig alla 4.
Danny fortsätter. ”As you know, we’re new in town, how about showing us around?”
Självklart kan jag inte säga nej. ”Of course I can, it would be fun.”
”Ey, I’ve just got a text frome I…. someone, have to go. Se you guys tomorrow. Nice to meet you Elin!”
”Nice to meet you to Harry!”

Undra om det var Izzy han tänkte säga egentligen. Det kommer bli svårt att försöka dölja att jag faktiskt vet vilka dom är. Jag måste ju berätta det någon gång.

Vi går ut genom skolan utan att säga ett ord. Jag som är van att ta bussen varje dag börjar självklart gå mot busshållplatsen när Danny stoppar mig men sen ångrar sig efter en blick av Tom.
”So, where do we start?” Tänk att Tom blivit så snygg.
”Hmm first we need to take the bus into the city and then maybe we could take a coffee or something at Fagersta’s best diner?”
”Sounds perfect.” Svarar killarna i kör.
Väl framme vid busshållplatsen slår det mig att jag måste ringa mamma.
”You can wait here, I just need to call my mom and tell her that I’m not coming home until tonight.”

Mamma svarar nästan på en gång och jag håller i stort sett på att flippa ur.

”OMG MAMMAAA, du kommer aldrig tro vad som hänt idag!!!!”
”Berätta!!”
Jag vänder mig om för att titta om jag kan se om dom lyssnar, men det gör dom inte så jag sänker rösten lite. ”Du vet McFly, mitt favorit band?”
”Ja det tror jag väl.”
”Det skulle ju börja 4 nya killar i skolan idag, och det var dom! Det är ju helt sjukt och en av dom går i min klass, en av dom i 2an och dom två andra går i 3an. Mamma jag tror jag drömmer!!”
”Men gud vad kul, har du pratat något med dom då? Är det ingen annan som känner till dem?”

”Ja, jag ska visa dem runt lite i Fagersta nu det var därför jag ringde egentligen, för att säga att jag inte kommer hem på en gång.”
”Så kul för dig. Se till att ha riktigt kul, det förtjänar du!”
”Absolut, hejdå mamma!”

Jag går tillbaka till killarna med ett leende på läpparna, vilket dom tydligen märkte.
”Looking happy?” Säger Danny och läger armen om mina axlar.
Jag rodnar. ”Yes, I am. Nice to at least have some friends.”
”Yeah, Dougie told us. You can count on us for sure.
”Oh, there’s the bus!”
Vi går på bussen och Dougie sätter sig bredvid mig. Skönt ändå, jag kan ju knappt andas i Danny’s närhet som det är.
”So, have you had a good day so far?”
”Yes, it’s amazing that you’re all so nice to me.”
”You’re nice to us, so of course. And you know what?”
”No, what?”
”I think that you’re little in love with Danny.”
Jag slår till honom lite lätt på axeln. ”Oh stop it, I’m not. I mean, his hot, but I don’t know him.”
”Haha, yeah his hot and you will fall for him when you get to know him.”
Pones (Poynter & Jones) love, så sött.
”Well, let’s se but I don’t think so, and even if I did, why would he ever like me?” Jag vet egentligen inte om jag var redo för ett svar på det men nu var det ju redan försent.
”Because you’re nice, and looking good. I don’t know you that well but I’m already sure that you two would fit perfectly together.”
Jag log bara och svarade ingenting tillbaka. Det känns redan som om jag skulle ha känt Dougie forever and ever. Han är precis som den bästa vän jag verkligen behöver och förhoppningsvis kommer att få.

Efter en bussresa på ungefär 15 minuter är vi äntligen framme i Fagersta.
”So where’s that diner you were talking about?”
”It’s just right there!”
Vi går knappt 100 m innan vi är framme på fiket. Jag beställer en prinsessbakelse (som vanligt) och en festis.
”I’ll go and select a table.”
Jag fick ett par minuter för mig själv att samla mig innan Dougie, Danny och Tom kom och satt sig med mig. Fan, jag måste ju berätta för dom att jag vet vilka dom är. Men jag vill inte förstöra det här.
”Do you go here often?” Dannys underbara stämma.
”No, not that often. Sometimes with my mom.”
”I can’t believe that such a nice girl like you don’t have any friend at that school! It’s unbelievable!” Danny, igen.
”Oh, thanks, I guess. But it’s kind of my own fault, I don’t really like that school so much so I kind of pushed everything away.”
”Oh, that’s sad. Well, like I said, you can count on us.”
”You can’t imagine how happy I’m to hear that.”
Vi sitter tysta ett tag och bara är. Jag tänker ett bra tag innan jag säger någonting. Jag hör att dom sitter och pratar med varandra men jag lossas inte om dom. Jag är så inne i mina tankar att jag inte ens hör när Danny försöker kontakta mig.
DJ – ” Ey, Elin. Me and Tom need to go, we have this thing we need to do today but Dougie will stay with you. See you tomorrow!”
E – ”Yes, nice to spend some time with you guys.”
Omedvetet följer jag Danny med blicken enda tills han försvinner ur sikte och omedvetet så ger jag ifrån mig en suck.
DP – ”Oh you do like him!”
Fan. Jag kan ju inte säga att jag inte gillar honom, men jag gillar ju honom inte direkt heller. Han är min favorit i bandet ”bara”.
E – ”No, well not really. I just.. No nothing.”
DP – ”What’s the problem?”
E – ”Nothing, I’m just tired.”
Jag känner att jag kommer inte klara av att dölja att jag inte vet vilka dom är länge. Men jag kan inte berätta än, kanske imorgon.
Dougie säger inget mer och jag vill inte säga något mer heller.
Efter ungefär 10 minuters tystnad så börjar vi prata igen och vi sitter och pratar i timmar om allt och inget och innan vi är färdiga så vet han nog allt om mig. Och han tror att jag vet allt om honom, som jag får veta.

____________________________________
Fick bli två delar idag. Ivrig med andra ord! Kommentera gärna, kul och skriva. OCH ni får ursäkta min engelska, den är inte den bästa!
/E

 

Manda-Galaxy Defender

1 november 2012 15:57

Åhh! Jag ÄLSKAR novellen! Hoppas nästa kapitel kommer ut snart! :D

E U

4 november 2012 20:32

Tack så jättemycket! Ska precis börja skriva del 4! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag spenderar rasten tillsammans med Danny på den avskilda delen av skolan och vi lyckas faktiskt vara för oss själva under hela rasten. Så fort vi kommit ut ur korridoren och bakom dörren så kysser han mig. Jag blir alldeles överrumplad och glömmer ...

Danny: Hon är så söt när hon tänker. Jag undrar vad hon tänker på. Kanske tänker hon fortfarande på att jag inte kommenterade något angående att hon nämnde bandet. Jag vet inte.   Elin: Jag har haft den bästa dagen i mitt liv och jag klarar int...

Jag flyger upp nästa morgon, när klockan ringer vid 10, med ett stort leende på läpparna och minns gårdagen och lägger mig sakta ner igen. Jag tar upp telefonen och ser ett sms från Danny: ”See you later! ;)” Och jag smälter en aning. Jag...

Danny slår till mig lite lätt på armen och jag inser att allt var en scen i mitt huvud och killarna vet fortfarande inte att jag vet. Så långt som att vi tagit oss till kön utanför matsalen var på riktigt i alla fall. ”Eeeeelin!” Blä, Emm...

Klockan är 00:30 onsdag kväll och jag kan inte somna. Jag brukar vanligtvis somna vid 10-halv 11 men ikväll är det så gott som omöjligt. Jag ligger och tänker igenom dagen om och om igen. Det har utan tvekan varit den bästa dagen i mitt liv. För förs...