Danny slår till mig lite lätt på armen och jag inser att allt var en scen i mitt huvud och killarna vet fortfarande inte att jag vet. Så långt som att vi tagit oss till kön utanför matsalen var på riktigt i alla fall.
”Eeeeelin!” Blä, Emmas fula röst.
”I’ll be right back!” Säger jag till killarna och går iväg till Emma.
”Ja vad är det?” Jag har i stort sett omöjligt för att låta trevlig mot Emma.
”Här var man spydig. Men i alla fall, kan du fråga han, du ser han med brunt hår?”
”Dom är två med brunt hår?”
”Ja men han med svart tröja.”
”Danny?”
”Ja säger du det så. Men i alla fall, skulle du kunna fråga han om han vill gå ut med mig?”
Sekunden som Emma säger den hemska meningen så måste jag verkligen hålla mig för att inte smälla till henne och skrika något som att han är min. Att fråga Danny det där åt henne, är det sista jag skulle göra.
”Men är du larv eller, det får du fråga honom själv fattar du väl.”
Jag väntar inte ens på att hon ska svara utan går tillbaka till killarna och tydligen med Emma tätt bakom.
Emma pickar Danny lätt på axeln. ”Ehm, can I talk to you for a second?”
Danny säger inget utan följer bara med och jag följer dom med blicken med den största klumpen i magen någonsin.
”His not going to say yes you know.” Viskar Dougie.
Jag svarar inte utan fortsätter bara titta på Danny och Emma för att försöka se om Emma skulle visa något glädje som tyder på att han sagt ja men hon ser varken glad eller ledsen ut. Jag följer Danny med blicken fram tills att han är tillbaka vid oss.
T – ”What was that?”
DJ – ”Some girl asking me out.”
T – ”Ooh, what did you say?”

DJ – ”I said no.”
H – ”What?! Why?”
DJ – ”Didn’t feel for it.”
Jag måste vända mig om för att inte le men trotts att han sa nej så har jag fortfarande en klump i magen.
E - ”I don’t feel so well, I’m going home.”
Jag vänder mig om och börjar gå innan dom hinner svara.
DP – ”E, wait!! What’s up?”
E – ”I’ll text you. See you tomorrow!”
DP – ”I’ll text you back. Sure, bye!”
Jag skyndar mig ner för trappen och ut utomhus, det känns som att jag ska spy även fast jag inte direkt mår illa. Jag skickar ett sms till mamma om att jag åker hem och skyndar mig till bussen och hinner i sista sekund. Sätter i hörlurarna och blundar dom 20 minutrarna som det tar för bussen att ta mig hem.
Så fort jag kliver av bussen hemma börjar det rinna tårar helt utan orsak och jag blir nästan förbannad på mig själv som börjar gråta utan anledning, jag är ju fan lycklig och inte ledsen?!

Jag ignorera Dougie’s sms och tänker att jag ringer honom senare istället. När jag kommer in så gör jag iordning en macka och tar med mig upp till rummet och sätter mig vid datorn för att lugna mig en stund. Efter en halvtimme vid datorn slänger jag mig i sängen och somnar rätt så fort.
Nästa gång jag vaknar så är det två timmar senare och av att mamma kommer in på rummet.
M – ”Hur är det gumman?”
E – ”Det är bra nu, hade galet ont i magen förut men det gick över efter en macka och lite vila.”
Drr, drr.. Drr, drr.. Drr, drr.. Dougie som ringer.
E – ”Kan du stänga dörren när du går är du snäll, måste svara.”
Mamma smyger ut och stänger dörren efter sig.
E – ”Hello.”
DP – ”Hi, how are you?”
E – ”Fine, I just felt a little ill.”
DP – ”This is the third time I say this, you have to admit this time. You do like Danny?”
E – ”I don’t know, maybe, at least I think so. Maybe not like, but I might have some feelings for him.”
DP – ”Yeah, it’s pretty obvious.”
E – ”It is??!”
DP – ”I don’t think the others see it, but I do.”
E – ”Yeah. Dougie, there’s something I need to tell you.”
DP – ”Is it something bad?”
E – ”I don’t think so.”
DP – ”Well, tell then.”
E – ”I know.”
DP – ”What do you know?”
E – ”McFly.”
DP – ”Oh..”
E – ”I’ve known all the time. I’m kind of a fan.”
Dougie säger ingenting men jag hör att han andas så jag vet att han är kvar.
E – ”Are you mad?”
DP – ”No, not at all. I’m kind of relieved.”
E – ”That’s good, I guess. But, don’t tell the others. I want to tell by my self.”
DP – ”I won’t tell anything. Thanks for telling me E!”
E – ”As long as you keep calling me E  I will keep on being honest with you haha.”
Dougie skrattar. ”Of course! Hey, Tom’s coming. See you tomorrow?”
E – ”Yes, see you tomorrow. Bye!”
Då var det sagt till en av dom i alla fall. Jag går ner till mamma som gjort iordning pannkakor då det är pannkakstorsdag. Efter maten sätter jag mig vid datorn med McFly på spotify och skype med Dougie. 3 timmar senare så somnar jag och inga drömmar den här natten.

Nästa gång jag vaknar är som vanligt av larmet klockan sju och denna fredagsmorgon ser ut ungefär som alla andra mornar och jag är som vanligt framme vid skolan vid 5 i halv 9, möter Dougie vid skåpen som vanligt och precis som varje fredag morgon så börjar vi med bild.
Precis som med musik så är jag hyffsat bra på bild och jag skäms lite när jag tar fram min bild, som är en bild jag målat av, av ingen mindre än Danny.
DP – ”I think he really would appreciate if you would show him that, you’re so talented!”
E – ”I don’t think I will show him this but yeah, maybe I’m good.”
DP – ”Not maybe, you are good, really good!”
Jag ler mot honom och säger inget mer utan fokuserar på min tekning och Dougie fokuserar på att komma på något som han ska rita.
Efter lektionen så är det dags för rast på 10 minuter och Dougie säger att han ska gå på toa och lämnar mig ensam.
”Hello.”
”OMG, Danny. You scared me!”
DJ – ”Ups, sorry.”
E – ”It’s okay!”
DJ – ”Well, Elin, there’s something I want to ask you.”
E – ”Ask.”
DJ – ”I think you’re a really nice person, and you sort of give’s me butterflys, and.. Will you go out with me?”
E – ”I would love to.”

Jag svävar på moln för resten av dagen och släpar med mig Dougie hem till mig efter skolan för att få alla möjliga råd om Danny som jag kan få.

 

Manda-Galaxy Defender

7 november 2012 19:48

Novellen är verkligen jättebra! Fortsätt att skriva! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag spenderar rasten tillsammans med Danny på den avskilda delen av skolan och vi lyckas faktiskt vara för oss själva under hela rasten. Så fort vi kommit ut ur korridoren och bakom dörren så kysser han mig. Jag blir alldeles överrumplad och glömmer ...

Danny: Hon är så söt när hon tänker. Jag undrar vad hon tänker på. Kanske tänker hon fortfarande på att jag inte kommenterade något angående att hon nämnde bandet. Jag vet inte.   Elin: Jag har haft den bästa dagen i mitt liv och jag klarar int...

Jag flyger upp nästa morgon, när klockan ringer vid 10, med ett stort leende på läpparna och minns gårdagen och lägger mig sakta ner igen. Jag tar upp telefonen och ser ett sms från Danny: ”See you later! ;)” Och jag smälter en aning. Jag...

Klockan är 00:30 onsdag kväll och jag kan inte somna. Jag brukar vanligtvis somna vid 10-halv 11 men ikväll är det så gott som omöjligt. Jag ligger och tänker igenom dagen om och om igen. Det har utan tvekan varit den bästa dagen i mitt liv. För förs...

”Thanks for showing me around today, you’re a nice type!” ”Well, thanks to you for being with me today. Actually, I don’t really have any friend at this school.” Dougie ser på mig med en väldigt ledsen blick inna...