Danny slår till mig lite lätt på armen och jag inser att allt var en scen i mitt huvud och killarna vet fortfarande inte att jag vet. Så långt som att vi tagit oss till kön utanför matsalen var på riktigt i alla fall.
”Eeeeelin!” Blä, Emmas fula röst.
”I’ll be right back!” Säger jag till killarna och går iväg till Emma.
”Ja vad är det?” Jag har i stort sett omöjligt för att låta trevlig mot Emma.
”Här var man spydig. Men i alla fall, kan du fråga han, du ser han med brunt hår?”
”Dom är två med brunt hår?”
”Ja men han med svart tröja.”
”Danny?”
”Ja säger du det så. Men i alla fall, skulle du kunna fråga han om han vill gå ut med mig?”
Sekunden som Emma säger den hemska meningen så måste jag verkligen hålla mig för att inte smälla till henne och skrika något som att han är min. Att fråga Danny det där åt henne, är det sista jag skulle göra.
”Men är du larv eller, det får du fråga honom själv fattar du väl.”
Jag väntar inte ens på att hon ska svara utan går tillbaka till killarna och tydligen med Emma tätt bakom.
Emma pickar Danny lätt på axeln. ”Ehm, can I talk to you for a second?”
Danny säger inget utan följer bara med och jag följer dom med blicken med den största klumpen i magen någonsin.
”His not going to say yes you know.” Viskar Dougie.
Jag svarar inte utan fortsätter bara titta på Danny och Emma för att försöka se om Emma skulle visa något glädje som tyder på att han sagt ja men hon ser varken glad eller ledsen ut. Jag följer Danny med blicken fram tills att han är tillbaka vid oss.
T – ”What was that?”
DJ – ”Some girl asking me out.”
T – ”Ooh, what did you say?”

DJ – ”I said no.”
H – ”What?! Why?”
DJ – ”Didn’t feel for it.”
Jag måste vända mig om för att inte le men trotts att han sa nej så har jag fortfarande en klump i magen.
E - ”I don’t feel so well, I’m going home.”
Jag vänder mig om och börjar gå innan dom hinner svara.
DP – ”E, wait!! What’s up?”
E – ”I’ll text you. See you tomorrow!”
DP – ”I’ll text you back. Sure, bye!”
Jag skyndar mig ner för trappen och ut utomhus, det känns som att jag ska spy även fast jag inte direkt mår illa. Jag skickar ett sms till mamma om att jag åker hem och skyndar mig till bussen och hinner i sista sekund. Sätter i hörlurarna och blundar dom 20 minutrarna som det tar för bussen att ta mig hem.
Så fort jag kliver av bussen hemma börjar det rinna tårar helt utan orsak och jag blir nästan förbannad på mig själv som börjar gråta utan anledning, jag är ju fan lycklig och inte ledsen?!

Jag ignorera Dougie’s sms och tänker att jag ringer honom senare istället. När jag kommer in så gör jag iordning en macka och tar med mig upp till rummet och sätter mig vid datorn för att lugna mig en stund. Efter en halvtimme vid datorn slänger jag mig i sängen och somnar rätt så fort.
Nästa gång jag vaknar så är det två timmar senare och av att mamma kommer in på rummet.
M – ”Hur är det gumman?”
E – ”Det är bra nu, hade galet ont i magen förut men det gick över efter en macka och lite vila.”
Drr, drr.. Drr, drr.. Drr, drr.. Dougie som ringer.
E – ”Kan du stänga dörren när du går är du snäll, måste svara.”
Mamma smyger ut och stänger dörren efter sig.
E – ”Hello.”
DP – ”Hi, how are you?”
E – ”Fine, I just felt a little ill.”
DP – ”This is the third time I say this, you have to admit this time. You do like Danny?”
E – ”I don’t know, maybe, at least I think so. Maybe not like, but I might have some feelings for him.”
DP – ”Yeah, it’s pretty obvious.”
E – ”It is??!”
DP – ”I don’t think the others see it, but I do.”
E – ”Yeah. Dougie, there’s something I need to tell you.”
DP – ”Is it something bad?”
E – ”I don’t think so.”
DP – ”Well, tell then.”
E – ”I know.”
DP – ”What do you know?”
E – ”McFly.”
DP – ”Oh..”
E – ”I’ve known all the time. I’m kind of a fan.”
Dougie säger ingenting men jag hör att han andas så jag vet att han är kvar.
E – ”Are you mad?”
DP – ”No, not at all. I’m kind of relieved.”
E – ”That’s good, I guess. But, don’t tell the others. I want to tell by my self.”
DP – ”I won’t tell anything. Thanks for telling me E!”
E – ”As long as you keep calling me E  I will keep on being honest with you haha.”
Dougie skrattar. ”Of course! Hey, Tom’s coming. See you tomorrow?”
E – ”Yes, see you tomorrow. Bye!”
Då var det sagt till en av dom i alla fall. Jag går ner till mamma som gjort iordning pannkakor då det är pannkakstorsdag. Efter maten sätter jag mig vid datorn med McFly på spotify och skype med Dougie. 3 timmar senare så somnar jag och inga drömmar den här natten.

Nästa gång jag vaknar är som vanligt av larmet klockan sju och denna fredagsmorgon ser ut ungefär som alla andra mornar och jag är som vanligt framme vid skolan vid 5 i halv 9, möter Dougie vid skåpen som vanligt och precis som varje fredag morgon så börjar vi med bild.
Precis som med musik så är jag hyffsat bra på bild och jag skäms lite när jag tar fram min bild, som är en bild jag målat av, av ingen mindre än Danny.
DP – ”I think he really would appreciate if you would show him that, you’re so talented!”
E – ”I don’t think I will show him this but yeah, maybe I’m good.”
DP – ”Not maybe, you are good, really good!”
Jag ler mot honom och säger inget mer utan fokuserar på min tekning och Dougie fokuserar på att komma på något som han ska rita.
Efter lektionen så är det dags för rast på 10 minuter och Dougie säger att han ska gå på toa och lämnar mig ensam.
”Hello.”
”OMG, Danny. You scared me!”
DJ – ”Ups, sorry.”
E – ”It’s okay!”
DJ – ”Well, Elin, there’s something I want to ask you.”
E – ”Ask.”
DJ – ”I think you’re a really nice person, and you sort of give’s me butterflys, and.. Will you go out with me?”
E – ”I would love to.”

Jag svävar på moln för resten av dagen och släpar med mig Dougie hem till mig efter skolan för att få alla möjliga råd om Danny som jag kan få.

Klockan är 00:30 onsdag kväll och jag kan inte somna. Jag brukar vanligtvis somna vid 10-halv 11 men ikväll är det så gott som omöjligt. Jag ligger och tänker igenom dagen om och om igen. Det har utan tvekan varit den bästa dagen i mitt liv. För första gången sen jag bodde i Östersund så är jag lycklig. Jag är lycklig.

Med McFly i hörlurarna lyckas jag äntligen somna efter timmars tänkande. Jag drömmer om Danny den natten, vilket egentligen inte är något konstigt för det har ju hänt förut. Skillnaden nu är att allt kändes så himla verkligt. Och allting var så bra, därför vart jag nästan arg när klockan ringde vid 7 och jag var tvungen att gå upp.

Jag gick runt och nynnade på McFly låtar hela morgonen och jag såg att min mor bara log åt mig. Kanske förstod hon också att jag äntligen kände mig lycklig i denna hemska håla som inte var så hemsk längre.

M - ”Du ser så himla glad ut.”
E – ”Jag är så himla lycklig, det känns faktiskt inte motbjudande att gå till skolan för en gångs skull. Jag ser faktiskt fram emot det!”
M – ”Skönt och höra vännen, hoppas det håller i sig.”
E – ”Så länge killarna kommer fortsätta umgås med mig så.”
M – ”Det tror jag nog.”
Mamma pussar mig på kinden och åker sedan iväg till jobbet. Och plötsligt så börjar jag dansa runt i huset och bokstavligt talat skriker till McFly’s låt ”Touch The Rain” och tillslut så börjar jag gapskratta åt mig själv. Senast något sådant hände var väl typ 2 år sen och det känns så jävla bra.

När klockan är 8 så går jag mot bussen som ska gå vid 5 över. Jag ställer alarmet på 20 över eftersom jag tänkt somna den korta stunden som bussen åker hemifrån till skolan.

Klockan är 5 i halv 9 när jag är framme och vi börjar halv 9. Jag stöter på Dougie utanför skåpen och vi går tillsammans till vår lektion som är musik och eftersom jag vet, så ska det bli väldigt spännande.

DP – ”So, what lesson?”
E – ”Music.”
DP – ”Oh, I like music. It’s my favorite!”
E – ”Yeah, it’s fun.”
Vi går in och sätter oss på varsin plats och småpratar likt alla andra i klassen och precis som igår så stirrar alla på mig och Dougie, förvånade över att en snygg engelsman som Dougie är med mig och återigen så måste jag hålla mig för att inte le eller börja skratta.
”Why does everybody stear?” Viskar Dougie.
E – ”Well.. As I said, no one really likes me and you’re a hot english man and their thoughts are like ”what the hell is he doing with her?”
Och Dougie börjar skratta, ordentligt och jag börjar skratta med honom men tillslut så kommer läraren in och vi måste vara tysta.
Våran lärare, som heter Malin, börjar med att presentera Dougie precis som alla andra lärare gjorde igår och jag ser på Dougie att det börjar bli drygt att bli presenterad hela tiden men tjejerna i klassen blir lika glada varje gång han behöver ställa sig upp så dom får studera honom.
M – ”Jag kommer prata på svenska, Elin, kan du översätta åt Dougie när jag pratat klart?”
E – ”Självklart.”

Så vänder jag mig mot Dougie och förklarade vad hon just sagt.
M – ”Under dagens lektion så ska vi lära oss ytterligare en låt på gitarr och det är en frivillig låt och vissa av er har ju redan börjat så då kan ju ni bara fortsätta.”
Och så sitter jag där med en klump i magen då min frivilliga låt är en McFly låt. Som tur är så har jag redan lärt mig McFly låten och kan redovisa den sen och väljer därför en annan låt.
DP – ”Which song do you have?”
E – ”I’m already done with my song, I’ve done some homework and I should choose another song for today.”
DP – ”Do you play guitar often?”
E – ”Sometimes, when I’m bord, which I usually are so. And you?”
DP – ”Yeah I play pretty often. Should we choose a song together?”
E – ”Yeah it would be fun to play with someone who actually can play haha.”
DP – ”What songs do you like?”
E – ”I like that One Direction song, Little things.”
DP – ”Good choise!”
E – ”I’ll go and tell Malin.”
Omg, jag ska få spela gitarr tillsammans med Dougie Poynter. Det är verkligen en sådan sak man bara drömmer om.
E – ”Malin, jag och Dougie spelar tillsammans. Jag är klar med min McFly låt och vi har valt en One Direction låt.”
M – ”Okej, bra. Då får du redovisa nästa vecka. Och det är även bra att du ”tar hand om dom nya” så att säga.”
E – ”Självklart.”
Malin är så grymt snäll. Hon är lätt den bästa musikläraren jag någonsin haft!
DP – ”Was it okay?”
E – ”Yes it was.”
Jag hade redan börjat försöka lära mig låten hemma så vi lär oss låten ganska lätt och omedvetet så börjar jag sjunga.
DP – ”You can really sing you know.”
Jag rodnar. ”Oh, no, but thanks.”
DP – ”Yes you can! Have you take some lessons?”
E – ”No, I’m to shy.”
DP – ”Then I guess you’re a natrual!”
Vi pratar inte direkt nå mer under lektionen utan sitter och spelar låten om och om igen och vi småsjunger då och då båda två och jag bara njuter av livet, i skolan till och med.

Efter musiklektionen så är det dags för rast och då möter vi upp Danny eftersom Tom och Harry fortfarande har lektion.
DJ – ”Fun lesson?”
DP – ”Yeah, we had music. We were supposed to learn a song and Elin choose the new One Direction song and it actually was really fun, she’s good!”
DJ – ”A guitar player, exciting!”
DP – ”Well, I guess we all are!”
Jag flinar bara och säger ingenting, jag kan inte låta förvånad för jag vet att dom alla kan spela gitarr och jag ska inte ljuga på något vis.
E – ”I have to use the bathroom, be right back.”
Jag skyndar mig iväg på toa och jag ställer mig utanför och speglar mig lite innan jag går iväg igen och samtidigt så står jag och nynnar på ”Touch The Rain” och när jag vänder mig om så står Danny där. Han säger inget, jag säger inget. Jag väntar på något från Danny men han säger inget, han bara tittar. Ska jag säga något? Han är så vacker så jag kan inte säga något.
Vi står nog nästan tysta i 5 minuter innan han ger mig ett leende. Förmodligen så vet han att jag vet och kanske väntar han på att jag ska säga något men jag vet inte vad jag ska säga.
D – ”You have beautiful eyes.”
E – ”You have a nice smile.”
Det pirrar i min mage mer än någonsin förr och jag blir alldeles knäsvag, hur kan jag börja falla för någon jag knappt känner? Jag och Danny går därifrån utan att säga någonting. Vi möts av Dougie och Tom och jag känner att jag måste berätta för dom, när dom är med alla 4 vilket tydligen inte skulle bli nu för nu var det dags för matte för min och Dougies del vilket inte är min starkaste sida.
DP – ”Math.”
E – ”I hate math.”
DP – ”I’m pretty good at it, at least I think so.”
E – ”Well, you sit with me for the rest of these 3 years!”
DP – ”Had no other plans.”
Vi går skrattandes tillsammans till matten och han är verkligen en underbar vän.
För en gångs skull så går mattelektionen undan och vi möter resten av killarna för lunch, vilket betyder att jag måste berätta. Och jag antar att dom ser att jag funderar över något.
DP – ”What’s the problem?”
E – ”Eh.. I.. I know who you are.”
Jag vågar inte titta upp, jag sitter bara och tittar neråt och ingen av dom säger något på ett bra tag.
T – ”What do you mean with ”who you are”?”
”McFly.” Jag svarar utan att titta upp.

”Thanks for showing me around today, you’re a nice type!”
”Well, thanks to you for being with me today. Actually, I don’t really have any friend at this school.”
Dougie ser på mig med en väldigt ledsen blick innan han svarar. ”That’s hard to imagine, you’re so nice.” Han ler och jag ler tillbaka.

”Thanks again, you’re very kind to.”

”Come on, I want to introduce you to my friends.”
Jag kollar min puls i smyg för att kontrollera så att hjärtat fortfarande slår. Jag kan verkligen inte tro att det här händer. Och i nästa sekund så står dem andra 3 framför mig.
”So, guys this is my new friend Elin, we’re in the same class.”
Dougie presenterar dom en efter en och jag måste verkligen slita mig från att inte fastna med blicken på Danny. Danny är min favorit i bandet, han är gitarrist och sångare i bandet tillsammans med Tom och den fjärde, Harry, är trummisen. Den här dagen blir bara bättre och bättre.

Jag ser hur alla som går förbi verkligen stirrar på oss och jag kan föreställa mig vilka tankar som snurrar i deras huvuden just nu, ”Hur är det möjligt?” ”Är det verkligen Elin?” ”Hur lyckades hon hamna där?” och jag måste verkligen hålla mig för att inte börja flina.

Mina tankar avbryts av den mest underbara röst jag känner till. ”So, Elin, what are you up to today?” Frågar Danny med ett leende på läpparna.
”Well, nothing I think. Go home and be bored as usual I guess.”
Det var inte meningen som ett skämt, men tydligen så var det roligt för dom skrattar åt mig alla 4.
Danny fortsätter. ”As you know, we’re new in town, how about showing us around?”
Självklart kan jag inte säga nej. ”Of course I can, it would be fun.”
”Ey, I’ve just got a text frome I…. someone, have to go. Se you guys tomorrow. Nice to meet you Elin!”
”Nice to meet you to Harry!”

Undra om det var Izzy han tänkte säga egentligen. Det kommer bli svårt att försöka dölja att jag faktiskt vet vilka dom är. Jag måste ju berätta det någon gång.

Vi går ut genom skolan utan att säga ett ord. Jag som är van att ta bussen varje dag börjar självklart gå mot busshållplatsen när Danny stoppar mig men sen ångrar sig efter en blick av Tom.
”So, where do we start?” Tänk att Tom blivit så snygg.
”Hmm first we need to take the bus into the city and then maybe we could take a coffee or something at Fagersta’s best diner?”
”Sounds perfect.” Svarar killarna i kör.
Väl framme vid busshållplatsen slår det mig att jag måste ringa mamma.
”You can wait here, I just need to call my mom and tell her that I’m not coming home until tonight.”

Mamma svarar nästan på en gång och jag håller i stort sett på att flippa ur.

”OMG MAMMAAA, du kommer aldrig tro vad som hänt idag!!!!”
”Berätta!!”
Jag vänder mig om för att titta om jag kan se om dom lyssnar, men det gör dom inte så jag sänker rösten lite. ”Du vet McFly, mitt favorit band?”
”Ja det tror jag väl.”
”Det skulle ju börja 4 nya killar i skolan idag, och det var dom! Det är ju helt sjukt och en av dom går i min klass, en av dom i 2an och dom två andra går i 3an. Mamma jag tror jag drömmer!!”
”Men gud vad kul, har du pratat något med dom då? Är det ingen annan som känner till dem?”

”Ja, jag ska visa dem runt lite i Fagersta nu det var därför jag ringde egentligen, för att säga att jag inte kommer hem på en gång.”
”Så kul för dig. Se till att ha riktigt kul, det förtjänar du!”
”Absolut, hejdå mamma!”

Jag går tillbaka till killarna med ett leende på läpparna, vilket dom tydligen märkte.
”Looking happy?” Säger Danny och läger armen om mina axlar.
Jag rodnar. ”Yes, I am. Nice to at least have some friends.”
”Yeah, Dougie told us. You can count on us for sure.
”Oh, there’s the bus!”
Vi går på bussen och Dougie sätter sig bredvid mig. Skönt ändå, jag kan ju knappt andas i Danny’s närhet som det är.
”So, have you had a good day so far?”
”Yes, it’s amazing that you’re all so nice to me.”
”You’re nice to us, so of course. And you know what?”
”No, what?”
”I think that you’re little in love with Danny.”
Jag slår till honom lite lätt på axeln. ”Oh stop it, I’m not. I mean, his hot, but I don’t know him.”
”Haha, yeah his hot and you will fall for him when you get to know him.”
Pones (Poynter & Jones) love, så sött.
”Well, let’s se but I don’t think so, and even if I did, why would he ever like me?” Jag vet egentligen inte om jag var redo för ett svar på det men nu var det ju redan försent.
”Because you’re nice, and looking good. I don’t know you that well but I’m already sure that you two would fit perfectly together.”
Jag log bara och svarade ingenting tillbaka. Det känns redan som om jag skulle ha känt Dougie forever and ever. Han är precis som den bästa vän jag verkligen behöver och förhoppningsvis kommer att få.

Efter en bussresa på ungefär 15 minuter är vi äntligen framme i Fagersta.
”So where’s that diner you were talking about?”
”It’s just right there!”
Vi går knappt 100 m innan vi är framme på fiket. Jag beställer en prinsessbakelse (som vanligt) och en festis.
”I’ll go and select a table.”
Jag fick ett par minuter för mig själv att samla mig innan Dougie, Danny och Tom kom och satt sig med mig. Fan, jag måste ju berätta för dom att jag vet vilka dom är. Men jag vill inte förstöra det här.
”Do you go here often?” Dannys underbara stämma.
”No, not that often. Sometimes with my mom.”
”I can’t believe that such a nice girl like you don’t have any friend at that school! It’s unbelievable!” Danny, igen.
”Oh, thanks, I guess. But it’s kind of my own fault, I don’t really like that school so much so I kind of pushed everything away.”
”Oh, that’s sad. Well, like I said, you can count on us.”
”You can’t imagine how happy I’m to hear that.”
Vi sitter tysta ett tag och bara är. Jag tänker ett bra tag innan jag säger någonting. Jag hör att dom sitter och pratar med varandra men jag lossas inte om dom. Jag är så inne i mina tankar att jag inte ens hör när Danny försöker kontakta mig.
DJ – ” Ey, Elin. Me and Tom need to go, we have this thing we need to do today but Dougie will stay with you. See you tomorrow!”
E – ”Yes, nice to spend some time with you guys.”
Omedvetet följer jag Danny med blicken enda tills han försvinner ur sikte och omedvetet så ger jag ifrån mig en suck.
DP – ”Oh you do like him!”
Fan. Jag kan ju inte säga att jag inte gillar honom, men jag gillar ju honom inte direkt heller. Han är min favorit i bandet ”bara”.
E – ”No, well not really. I just.. No nothing.”
DP – ”What’s the problem?”
E – ”Nothing, I’m just tired.”
Jag känner att jag kommer inte klara av att dölja att jag inte vet vilka dom är länge. Men jag kan inte berätta än, kanske imorgon.
Dougie säger inget mer och jag vill inte säga något mer heller.
Efter ungefär 10 minuters tystnad så börjar vi prata igen och vi sitter och pratar i timmar om allt och inget och innan vi är färdiga så vet han nog allt om mig. Och han tror att jag vet allt om honom, som jag får veta.

____________________________________
Fick bli två delar idag. Ivrig med andra ord! Kommentera gärna, kul och skriva. OCH ni får ursäkta min engelska, den är inte den bästa!
/E