Klockan är 00:30 onsdag kväll och jag kan inte somna. Jag brukar vanligtvis somna vid 10-halv 11 men ikväll är det så gott som omöjligt. Jag ligger och tänker igenom dagen om och om igen. Det har utan tvekan varit den bästa dagen i mitt liv. För första gången sen jag bodde i Östersund så är jag lycklig. Jag är lycklig.

Med McFly i hörlurarna lyckas jag äntligen somna efter timmars tänkande. Jag drömmer om Danny den natten, vilket egentligen inte är något konstigt för det har ju hänt förut. Skillnaden nu är att allt kändes så himla verkligt. Och allting var så bra, därför vart jag nästan arg när klockan ringde vid 7 och jag var tvungen att gå upp.

Jag gick runt och nynnade på McFly låtar hela morgonen och jag såg att min mor bara log åt mig. Kanske förstod hon också att jag äntligen kände mig lycklig i denna hemska håla som inte var så hemsk längre.

M - ”Du ser så himla glad ut.”
E – ”Jag är så himla lycklig, det känns faktiskt inte motbjudande att gå till skolan för en gångs skull. Jag ser faktiskt fram emot det!”
M – ”Skönt och höra vännen, hoppas det håller i sig.”
E – ”Så länge killarna kommer fortsätta umgås med mig så.”
M – ”Det tror jag nog.”
Mamma pussar mig på kinden och åker sedan iväg till jobbet. Och plötsligt så börjar jag dansa runt i huset och bokstavligt talat skriker till McFly’s låt ”Touch The Rain” och tillslut så börjar jag gapskratta åt mig själv. Senast något sådant hände var väl typ 2 år sen och det känns så jävla bra.

När klockan är 8 så går jag mot bussen som ska gå vid 5 över. Jag ställer alarmet på 20 över eftersom jag tänkt somna den korta stunden som bussen åker hemifrån till skolan.

Klockan är 5 i halv 9 när jag är framme och vi börjar halv 9. Jag stöter på Dougie utanför skåpen och vi går tillsammans till vår lektion som är musik och eftersom jag vet, så ska det bli väldigt spännande.

DP – ”So, what lesson?”
E – ”Music.”
DP – ”Oh, I like music. It’s my favorite!”
E – ”Yeah, it’s fun.”
Vi går in och sätter oss på varsin plats och småpratar likt alla andra i klassen och precis som igår så stirrar alla på mig och Dougie, förvånade över att en snygg engelsman som Dougie är med mig och återigen så måste jag hålla mig för att inte le eller börja skratta.
”Why does everybody stear?” Viskar Dougie.
E – ”Well.. As I said, no one really likes me and you’re a hot english man and their thoughts are like ”what the hell is he doing with her?”
Och Dougie börjar skratta, ordentligt och jag börjar skratta med honom men tillslut så kommer läraren in och vi måste vara tysta.
Våran lärare, som heter Malin, börjar med att presentera Dougie precis som alla andra lärare gjorde igår och jag ser på Dougie att det börjar bli drygt att bli presenterad hela tiden men tjejerna i klassen blir lika glada varje gång han behöver ställa sig upp så dom får studera honom.
M – ”Jag kommer prata på svenska, Elin, kan du översätta åt Dougie när jag pratat klart?”
E – ”Självklart.”

Så vänder jag mig mot Dougie och förklarade vad hon just sagt.
M – ”Under dagens lektion så ska vi lära oss ytterligare en låt på gitarr och det är en frivillig låt och vissa av er har ju redan börjat så då kan ju ni bara fortsätta.”
Och så sitter jag där med en klump i magen då min frivilliga låt är en McFly låt. Som tur är så har jag redan lärt mig McFly låten och kan redovisa den sen och väljer därför en annan låt.
DP – ”Which song do you have?”
E – ”I’m already done with my song, I’ve done some homework and I should choose another song for today.”
DP – ”Do you play guitar often?”
E – ”Sometimes, when I’m bord, which I usually are so. And you?”
DP – ”Yeah I play pretty often. Should we choose a song together?”
E – ”Yeah it would be fun to play with someone who actually can play haha.”
DP – ”What songs do you like?”
E – ”I like that One Direction song, Little things.”
DP – ”Good choise!”
E – ”I’ll go and tell Malin.”
Omg, jag ska få spela gitarr tillsammans med Dougie Poynter. Det är verkligen en sådan sak man bara drömmer om.
E – ”Malin, jag och Dougie spelar tillsammans. Jag är klar med min McFly låt och vi har valt en One Direction låt.”
M – ”Okej, bra. Då får du redovisa nästa vecka. Och det är även bra att du ”tar hand om dom nya” så att säga.”
E – ”Självklart.”
Malin är så grymt snäll. Hon är lätt den bästa musikläraren jag någonsin haft!
DP – ”Was it okay?”
E – ”Yes it was.”
Jag hade redan börjat försöka lära mig låten hemma så vi lär oss låten ganska lätt och omedvetet så börjar jag sjunga.
DP – ”You can really sing you know.”
Jag rodnar. ”Oh, no, but thanks.”
DP – ”Yes you can! Have you take some lessons?”
E – ”No, I’m to shy.”
DP – ”Then I guess you’re a natrual!”
Vi pratar inte direkt nå mer under lektionen utan sitter och spelar låten om och om igen och vi småsjunger då och då båda två och jag bara njuter av livet, i skolan till och med.

Efter musiklektionen så är det dags för rast och då möter vi upp Danny eftersom Tom och Harry fortfarande har lektion.
DJ – ”Fun lesson?”
DP – ”Yeah, we had music. We were supposed to learn a song and Elin choose the new One Direction song and it actually was really fun, she’s good!”
DJ – ”A guitar player, exciting!”
DP – ”Well, I guess we all are!”
Jag flinar bara och säger ingenting, jag kan inte låta förvånad för jag vet att dom alla kan spela gitarr och jag ska inte ljuga på något vis.
E – ”I have to use the bathroom, be right back.”
Jag skyndar mig iväg på toa och jag ställer mig utanför och speglar mig lite innan jag går iväg igen och samtidigt så står jag och nynnar på ”Touch The Rain” och när jag vänder mig om så står Danny där. Han säger inget, jag säger inget. Jag väntar på något från Danny men han säger inget, han bara tittar. Ska jag säga något? Han är så vacker så jag kan inte säga något.
Vi står nog nästan tysta i 5 minuter innan han ger mig ett leende. Förmodligen så vet han att jag vet och kanske väntar han på att jag ska säga något men jag vet inte vad jag ska säga.
D – ”You have beautiful eyes.”
E – ”You have a nice smile.”
Det pirrar i min mage mer än någonsin förr och jag blir alldeles knäsvag, hur kan jag börja falla för någon jag knappt känner? Jag och Danny går därifrån utan att säga någonting. Vi möts av Dougie och Tom och jag känner att jag måste berätta för dom, när dom är med alla 4 vilket tydligen inte skulle bli nu för nu var det dags för matte för min och Dougies del vilket inte är min starkaste sida.
DP – ”Math.”
E – ”I hate math.”
DP – ”I’m pretty good at it, at least I think so.”
E – ”Well, you sit with me for the rest of these 3 years!”
DP – ”Had no other plans.”
Vi går skrattandes tillsammans till matten och han är verkligen en underbar vän.
För en gångs skull så går mattelektionen undan och vi möter resten av killarna för lunch, vilket betyder att jag måste berätta. Och jag antar att dom ser att jag funderar över något.
DP – ”What’s the problem?”
E – ”Eh.. I.. I know who you are.”
Jag vågar inte titta upp, jag sitter bara och tittar neråt och ingen av dom säger något på ett bra tag.
T – ”What do you mean with ”who you are”?”
”McFly.” Jag svarar utan att titta upp.

 

Manda-Galaxy Defender

3 november 2012 17:22

Jättebra kapitel! :)

E U

4 november 2012 20:33

tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag spenderar rasten tillsammans med Danny på den avskilda delen av skolan och vi lyckas faktiskt vara för oss själva under hela rasten. Så fort vi kommit ut ur korridoren och bakom dörren så kysser han mig. Jag blir alldeles överrumplad och glömmer ...

Danny: Hon är så söt när hon tänker. Jag undrar vad hon tänker på. Kanske tänker hon fortfarande på att jag inte kommenterade något angående att hon nämnde bandet. Jag vet inte.   Elin: Jag har haft den bästa dagen i mitt liv och jag klarar int...

Jag flyger upp nästa morgon, när klockan ringer vid 10, med ett stort leende på läpparna och minns gårdagen och lägger mig sakta ner igen. Jag tar upp telefonen och ser ett sms från Danny: ”See you later! ;)” Och jag smälter en aning. Jag...

Danny slår till mig lite lätt på armen och jag inser att allt var en scen i mitt huvud och killarna vet fortfarande inte att jag vet. Så långt som att vi tagit oss till kön utanför matsalen var på riktigt i alla fall. ”Eeeeelin!” Blä, Emm...

”Thanks for showing me around today, you’re a nice type!” ”Well, thanks to you for being with me today. Actually, I don’t really have any friend at this school.” Dougie ser på mig med en väldigt ledsen blick inna...